Festligt

Guldet i curling var nästan det mest nervpirrande hittills. Curling är min sport. Skyndade mig sedan iväg för att träffa Jonas och Alexandra. WE, det där gamla skate- och snowboardmärket som nuförtiden mest annonserar i Moore, hade ordnat tillställning med anledning av vårkollektionen. Det var restema i katalogen och i butiken hängde det jordglobar från taket och flygvärdinnor, men inte en enda steward, delade ut boardingkort till festen. Jonas hade fått en egen stad uppkallad efter sig på WE:s alldeles egna världskarta. I spent a week there one night. Kläderna var pikétröjor med ränder och så tröjor med blommor eller tryck. Eftersom vakten sedan vägrade att släppa in oss innan tio på Hotellet fick vi dessutom chansen att uppleva Brasserie Godot. Herregud. Men det är väl inget att ondgöra sig över, Alexandras drink var jättegod också. På Hotellet sen spelade Mando Diao rockmusik live. Men i övrigt var det ganska trevligt. Musiken annars var naturligtvis retro och det slog mig att ett hack i skivan konnoterar autenticitet snarare än klåfingrighet i mp3-spelarens era. Försökte dansa så gott jag kunde mitt i kotteriet, sen hemåt.
Eftersom jag missade Matteusevangeliet igår ska jag åtminstone försöka se Pasolinis Mamma Roma på Cinemateket ikväll. Snyltaren ackompanjerades av Bach och jag har för mig att det är Mozart som gäller under Mamma Roma. Pasolinis skildringar av 1960-talets Italien och dess urbana subproletariat skulle ju väcka associationer till och korrespondera med den förindustriella mytologin. Får nog återkomma till hur.
Såg en man som åt en kanelbulle på tunnelbanan. Kändes oerhört positivt och livsbejakande. Fast gladast blir väl hon, en sån där läskig och mäktig pr-människa om man får tro reportaget i förra Faktum, som propagerar för Kanelbullens dag.