Du vet
Jag kan lika gärna fortsätta mitt utforskande (nåja) av filmerna nominerade till bästa Oscar.
Juno har premiär idag. Hajpad "indiefilm" (produceras av Fox) med knasig musik och utstuderad rekvisita, en självbelåten men smårolig komedi med överlastad dialog, starring träffsäker Ellen Page och underbar Michael Cera (min manliga förebild).
Jag tycker någonstans mitt emellan Hynek Pallas och Jan Aghed, som ibland tycker väldigt olika:
Hynek Pallas: "Det är inte ofta man ser en komedi som är så här dramaturgiskt genomtänkt"
Jan Aghed: "Dramaturgi obefintlig"
Men Hynek, vad menar du med att Juno är "något så ovanligt som en stark kvinnokaraktär med orubblig självinsikt"? Är inte poängen snarare den gamla vanliga, det vill säga att Juno saknar självinsikt i början men växer (mmm) som människa under filmens gång (och mognar genom "den kvinnliga erfarenheten" ehh)?
Juno har premiär idag. Hajpad "indiefilm" (produceras av Fox) med knasig musik och utstuderad rekvisita, en självbelåten men smårolig komedi med överlastad dialog, starring träffsäker Ellen Page och underbar Michael Cera (min manliga förebild).
Jag tycker någonstans mitt emellan Hynek Pallas och Jan Aghed, som ibland tycker väldigt olika:
Hynek Pallas: "Det är inte ofta man ser en komedi som är så här dramaturgiskt genomtänkt"
Jan Aghed: "Dramaturgi obefintlig"
Men Hynek, vad menar du med att Juno är "något så ovanligt som en stark kvinnokaraktär med orubblig självinsikt"? Är inte poängen snarare den gamla vanliga, det vill säga att Juno saknar självinsikt i början men växer (mmm) som människa under filmens gång (och mognar genom "den kvinnliga erfarenheten" ehh)?
posted by Jacob at 11:56 fm
2 Comments:
Hello på språng. hon är sexton, så hon har kanske inte världens största självinsikt när filmen börjar, nej. Men men det jag uppskattar med hur juno porträtteras är att den självinsikt/det självförtroende hon har/får kommer från henne själv. här finns inga behov av mentorer, pojkvänner eller andra som påverkar henne. valen hon gör är, och det visar filmen, tydligt sprungna ur beslut hon själv tar. Och det, kvinnokaraktärer - dessutom i komedier av det här slaget - som skildras som starka på just det här viset, de växer inte på träd. nu skall jag snart ut och njuta av snålblåsten i göteborg, men först läsa agheds recension. hur kan han mena att dramaturgin är obefintlig?
Då är jag med, och då håller jag med! Hoppas inte hatten blåser av i gbg.
Skicka en kommentar
<< Home