Lenny Bruce, utbud, efterfrågan, tragedy of the commons, bibliotek, nedladdning, Kalmar...

Idag har jag varit på Stockholms stadsbibliotek. Där är jag ibland, går inte sällan bara förbi också, men oftast åker jag under. Jag har lånat många bra böcker på Stockholms stadsbibliotek och jag har läst drygt hälften. Jag är sådär. Ibland lånar jag böcker utan att läsa dem. Det är för att det är gratis. Hade stadsbibliotek varit så goda att kräva mig på en krona för varje bok jag lånade hade jag förmodligen inte lånat dem i onödan. Vi mänskor är sådär va. Utnyttjar en massa saker i onödan bara för att det råkar vara gratis. Det finns en massa ord för det på ekonomiska. Men hade stadsbiblioteket krävt mig på en krona för varje bok jag lånade hade jag förmodligen inte lånat en enda och gått miste om en massa läsefrukter. Och vad är det då för vits med bibliotek?
Det är knepigt det här med kultur, ekonomi och institutioner. Forskare verksamma på Centrum för Kulturell Ekonomi vid Högskolan i Kalmar kom ut med en antologi i höstas som heter Kulturell ekonomi. Den köpte jag idag, för den fanns inte på Stockholms stadsbibliotek och jag måste tvunget läsa den. Jag vet inte vad författarna i Kulturell ekonomi skulle ha dragit för slutsatser av mitt konsumentbeteende, för jag har inte läst den än. Men efter att ha ögnat innehållsförteckningen misstänker jag att de ändå mest skriver om turism, Richard Florida och upplevelseindustriella tillväxtcentra, och inte om bibliotek. Vilket är lite synd. För det är såklart också "kulturell ekonomi".
Jag lånade i alla fall två böcker som roligt nog stod precis bredvid varandra på Ia; Lars Vilks bok med den profetiskt självbiografiska titeln Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar och så, som en pendang, Sven-Olov Wallensteins Bildstrider.
Den bästa nyheten på Stockholms stadsbibliotek var att man slutat plocka vhs-kassetterna och dvd-skivorna ur filmfodralen, så nu slipper man be bibliotekarien om assistans varje gång man ska låna en film och istället kan man marschera direkt till självlånedisken. Samtidigt är jag orolig över att bibliotekarierna håller på att render themselves useless. Åtminstone i ögonen på dem som tillsätter och avlöser tjänster, eller vad det heter. Bibliotekarierna plockar ju inte vhs-kassetter och dvd-skivor ur filmfodral och lånar inte ut böcker längre. Vad gör de liksom? Världens bästa bibliotekarie, min mamma, intygar att hon har fullt upp ändå, men måste, som ett tecken i tiden, likväl sluta (nedskärningar/besparingar; vilket du föredrar) på Kista bibliotek.
Jag lånade tre filmer idag: Bob Fosses Lenny, Uli Edels Wir kinder von Bahnhof Zoo och Gianni Amelios Barntjuven. Jag har lånat många bra filmer på Stockholms stadsbibliotek och jag har sett drygt hälften. Jag har en vecka på mig att se Lenny, Wir kinder von Bahnhof Zoo och Barntjuven. Jag vet att jag inte kommer att hinna eftersom jag har andra saker att göra och andra filmer att se. Men jag lånade ändå. Det är för att det är gratis. Samma sak med att ladda ner film. Jag laddar ner filmer som jag aldrig ser, men tack och lov finns filmerna kvar också efter det att jag har laddat ned dem, tillgängliga för andra som vill ladda ner dem samtidigt som jag har dem på min hårddisk. Det är det är som är det vackra. Det är inte som med Lenny, Wir kinder von Bahnhof Zoo och Barntjuven - att kvalitetsfilmssugna lånekortsinnehavare får bida sin tid i en vecka tills jag har lämnat tillbaka filmerna. Utan att ha sett dem!