There's no 'I' in flm

Typiskt nog har jag läst Claire Messuds The Emperor's Children, som bland annat handlar om uppstickare på Manhattan som ska revolutionera den insomnade kulturvärlden med en ny tidskrift, den senaste tiden, samtidigt som jag själv har varit med att starta en kulturtidskrift. Inte för att vara blygsam i onödan, men jag tror inte att vi är riktigt lika napoleanska eller utstuderat bourdieuska som i romanen ifråga. Faktum är ju att fältet för skriverier om film i Sverige, åtminstone i pappersform, är tämligen begränsat och öde på samma gång. Jag vet inte var vi inkräktar egentligen. Det skrivs för all del en hel del bra, men alltför sällan handlar det om filmer som inte finns på biografrepertoaren och alltför sällan om film i förhållande till politik, pengar, historia, mode och järnvägar.
Första numret kommer ut i november. Håll utkik efter det om inte här så i alla fall här.
Vi intervjuar Ika Nord, Maaret Koskinen skriver om CGI och skådespeleri, Farnaz Arbabi om Persepolis. Dessutom får svenska politiker och opinionsbildare tala ut om vilka filmer som påverkat dem politiskt. Det kommer att bli skitbra. Promise.