Spela inte... äsch

Jag har visserligen lärt mig uppskatta Match Point efter att ha sett om den. Tyckte den var lite simpel (spetsfundig sportmetafor!) och hårresande skrattretande (in a bad way!) på sina ställen (pingisscenen!) första gången. Men på det stora hela har Woody Allen ändå förirrat sig på engelsk mark. Maaret Koskinen refererade i sin recension av Scoop till Village Voice som diagnostiserat Allen som "kulturellt vilse" i Britannia. Hon skrev också träffande om Allen(s gestalt) i Scoop: "Hans one-liners faller som stenar mot Londons hårda, obevekligt stumma gator: ingen bollar tillbaka, ingen slänger käft som på kvartersdelin i New York. Ekot som hänger kvar blir förfärande stort och tomt."
I den tredje och avslutande Londonutflykten, Cassandra's dream, är Allen själv frånvarande i bild och därför är inte problemet med dialogen den här gången att han saknar någon att bolla med, utan att bollen är borta. Gone AWOL. Allen försöker inte ens vara rolig.
Det har hänt förut. Redan dialogen i "Bergman-filmen" Interiors från 1978 (som jag inte sett) kritiserades ju för att låta som en textad konstfilm. Dialogen mellan bröderna Ewan McGregor och Colin Farrell i Cassandra's dream låter också på låtsas, påhittad, konstlad, språkligt vilse. Mycket mer så än den likaledes humorbefriade dialogen i Match Point, som ju engelska kritiker klagade så på.
I Cassandra's dream kan man annars skönja en viss förskjutning i Allens bild av familjen. Här är den kärleksfull och förhållandevis oneurotisk, om än inte i avsaknad av invärtes problem. Återigen är brott och straff ämnet för dagen, men den här gången är människan alltså inte mol allena på jorden. Blodsband betyder faktiskt något. På gott och ont.
Min egen Woody Allen-smak är stockkonservativ. Det får gärna vara sådär lite smart och skojigt på samma gång liksom! Jag tror att Nigel Andrews håller med mig och han skriver i sin recension av några Allen-böcker: "Today the contrived moralising and overdetermined structures of many films ... stand like islands in a recided tide. Without the rollers and breakers of laughter, the whitecaps of wit, the panorama seems gaunt, gauche, a little lifeless." Ett omdöme giltigt för stora delar av Cassandra's dream.