Post-val-post

Det går naturligtvis att orda i spaltmeter om medias roll i den gångna valrörelsen och eftersom P1:s mediemagasin Vår grundade mening ska läggas ned måste väl någon se till att avslöja den rödgröna valförlusten som ett resultat av en välregisserad mediekomplott. Men jag passar.
Gårdagens uppesittarkväll i SVT visade i alla fall hur de respektive partiernas valvakor arrangerades i enlighet med SVT:s sändningsschema. (Dock var man inte alltid medveten om kamerornas närvaro, vilket tydligast märktes på bilderna från mp-festens dansgolv.) För politiker vet att de inte får någon lön för mödan om de inte anpassar sina utspel till medias reflexmässiga dramaturgi och presumtivt konsumentvänliga önskemål.
Valrörelsen som skådespel diskuterades också, dessvärre bara som hastigast, när P1:s Vågen sammanträdde tidigare idag. Och valrörelsen har varit spännande, om än inte vidare infallsrik som drama och med ett rätt trött persongalleri. Alla har varit ungefär lika benägna att ikläda sig hundhuvuden och ta på sig offerroller när medielogiken påbjuder det.
Men om nu politiken av nödvändighet måste vara ett smutsigt drama för att väcka uppmärksamhet och intressera allmänheten, vilket somliga påstår, kan inte någon som drar i trådarna försöka hitta nyanserna? Släng gärna in en psykologiskt trovärdig karaktär att ömma för i någon huvudroll också. Och snälla, Marita Ulvskog, ingen behöver en övertydlig berättarröst till ett redan rafflande spiondrama.