Beck - Skarpt läge (2006)

Hittade en filmrecension som aldrig blev publicerad. Lite inaktuell, men håll till godo.
Kanske är inte ytterligare åtta Beck-installationer vad en svensk film på konstnärlig dekis behöver, och någon internationell upprättelse på världens filmfestivaler är inte att vänta. Men inte desto mindre fortsätter manusförfattarna Cilla och Rolf Börjlind att tackla aktuella samhällsproblem, sådär lite lagom uppbyggligt och politiskt korrekt. I Beck – Skarpt läge har turen kommit till kvinnomisshandel.
Men inget utrymme ägnas åt djupare analyser av orsakerna till mäns våld mot kvinnor, och istället för att nysta i bakomliggande problematik ger filmen oss en inblick i två utsatta kvinnors livssituationer. En rättfram skildring som för det mesta både är trovärdig och obehaglig. Bara ibland tyngs dialogen av pedagogiska pretentioner.
Martin Beck är sig lik och ser trött ut medan Gunvald Larsson för omväxlings skull inte bara är hårdfört munvig utan också en människa med sorger och besvär. Annars fortgår polisarbetet som vanligt. Man samkör register och dricker kaffe.
Det märks att Skarpt läge fått längre tid på det löpande bandet eftersom den är en av två nya filmer som får premiär på bio. De övriga sex släpps direkt på dvd.
Finalen i Skarpt läge är en fin passning till Beck-klassikern Mannen på taket som hade premiär för 30 år sedan, och med de nya filmerna har det hunnit bli över 30 delar i serien om kommissarie Martin Beck. Redan 1967 kom Roseanna med Keve Hjelm i huvudrollen. Tar det nånsin slut?