Alla pratar om vad alla pratar om
Ibland tycks det som om en hype uppstår av sig själv, spontant, av en olyckshändelse, och de som kommenterar hypen, och kungör den för allmänheten à la Post- och Inrikes Tidninger, är lika oskyldiga som alla andra. "Hoppsan, här har vi en ny hype som alla pratar om, skyll inte på mig, jag är bara budbäraren. Jag meta-kommenterar den."
Men vems fel är det då att jag ringer Akademibokhandeln och frågar om de har Dana Vachons Mergers & Acquisitions inne så att jag kan köpa den nu och läsa när jag är i Portugal? Jag köpte ju Curtis Sittenfelds Prep förra våren, som jag visserligen glömde läsa i sommarhettan men sedan dess har plöjt och, visst, den är inkännande och fullt godkänd, och jag tänker inte vara mindre hype det här året.
I senaste numret av Dagens Industris ungdomliga livstilsmagasin DiEGO (sug bara på de sista två stavelserna) tipsar man om Dana Vachons Mergers & Acquisitions två gånger. Först som en identitetsmarkör för "elitisten" och sen i en text om den allmänna populärkulturella förtjusningen i rika män som jobbar med hedgefonder. Vips så har vi en hype (eller heter det buzz?) som vi varken rår för eller är med att skapa eftersom vi bara importerar den från New York Observer et al.
Beskrivningen av årets sommarbok utlovar inte direkt någon omtumlande aha-upplevelse - "As an analyst for JP Morgan, Dana Vachon learned that money can buy you anything—except a life." - men det låter ändå precis som ungefär vad man mäktar med att läsa på ett varmt tåg till Lissabon. Minns att jag läste usla Djävulen bär Prada på min mormors balkong i Umeå för något år sedan. Vad man utsätter sig för.
Kvinnan från Akademibokhandeln som jag pratar med frågar om det verkligen är en skönlitterär bok jag frågar efter - är det inte en ekonomibok? - men sen säger hon att det går bra att hämta upp den om två veckor i butiken. Hallå, läser ni liksom inte New York Observer, eller ens DiEGO, på Akademibokhandeln eller?!
Men skit i det då. Får väl läsa Stieg Larsson som alla andra i sommar, som alla som hämtar sin hype från DI Weekend...
Men vems fel är det då att jag ringer Akademibokhandeln och frågar om de har Dana Vachons Mergers & Acquisitions inne så att jag kan köpa den nu och läsa när jag är i Portugal? Jag köpte ju Curtis Sittenfelds Prep förra våren, som jag visserligen glömde läsa i sommarhettan men sedan dess har plöjt och, visst, den är inkännande och fullt godkänd, och jag tänker inte vara mindre hype det här året.
I senaste numret av Dagens Industris ungdomliga livstilsmagasin DiEGO (sug bara på de sista två stavelserna) tipsar man om Dana Vachons Mergers & Acquisitions två gånger. Först som en identitetsmarkör för "elitisten" och sen i en text om den allmänna populärkulturella förtjusningen i rika män som jobbar med hedgefonder. Vips så har vi en hype (eller heter det buzz?) som vi varken rår för eller är med att skapa eftersom vi bara importerar den från New York Observer et al.
Beskrivningen av årets sommarbok utlovar inte direkt någon omtumlande aha-upplevelse - "As an analyst for JP Morgan, Dana Vachon learned that money can buy you anything—except a life." - men det låter ändå precis som ungefär vad man mäktar med att läsa på ett varmt tåg till Lissabon. Minns att jag läste usla Djävulen bär Prada på min mormors balkong i Umeå för något år sedan. Vad man utsätter sig för.
Kvinnan från Akademibokhandeln som jag pratar med frågar om det verkligen är en skönlitterär bok jag frågar efter - är det inte en ekonomibok? - men sen säger hon att det går bra att hämta upp den om två veckor i butiken. Hallå, läser ni liksom inte New York Observer, eller ens DiEGO, på Akademibokhandeln eller?!
Men skit i det då. Får väl läsa Stieg Larsson som alla andra i sommar, som alla som hämtar sin hype från DI Weekend...
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home