Ridå
Jag saknar vreden efter beskedet om Triangelfilms konkurs.
Jämför med när valfri fabrik läggs ner till följd av bristande förutseende från ägar- och ledningshåll. Rabalder från alla berörda. De varslade rasar och det lilla samhället krisar. Men efter Triangelfilms ajöss är det idel förstående miner i filmsverige bland Triangelfilms intressenter. Är det för mycket begärt att utkräva lite ansvar?
Antar att det här med corporate social responsibility inte nått kultursfären ännu eftersom kulturentreprenören förväntas, nej, bör vara en glad amatör och inte någon girig typ med businesstänk som för allas säkerhet måste vidhäftas med dylika åtaganden. Om entrepren… förlåt, eldsjälens initiativ misslyckas kan väl något departement gå in och lösa det eller nåt.
I DN tackar Helena Lindblad Triangelfilm för lång och trogen tjänst och konstaterar att passion tyvärr sällan går ”hand i hand med ekonomiska framgångar”. Well, boo fucking hoo.
Jag kan bara förstå det som att Mattias Nohrborg med flera har sjabblat. Han medger till och med själv att ruljansen kunde skötts bättre. Och jag tänker i alla fall vara vredgad om det får negativa konsekvenser på filmutbudet.
Uppdaterat torsdag, 24 maj, 2007:
Eating in public är mer utförlig i sin post på ämnet.
Jämför med när valfri fabrik läggs ner till följd av bristande förutseende från ägar- och ledningshåll. Rabalder från alla berörda. De varslade rasar och det lilla samhället krisar. Men efter Triangelfilms ajöss är det idel förstående miner i filmsverige bland Triangelfilms intressenter. Är det för mycket begärt att utkräva lite ansvar?
Antar att det här med corporate social responsibility inte nått kultursfären ännu eftersom kulturentreprenören förväntas, nej, bör vara en glad amatör och inte någon girig typ med businesstänk som för allas säkerhet måste vidhäftas med dylika åtaganden. Om entrepren… förlåt, eldsjälens initiativ misslyckas kan väl något departement gå in och lösa det eller nåt.
I DN tackar Helena Lindblad Triangelfilm för lång och trogen tjänst och konstaterar att passion tyvärr sällan går ”hand i hand med ekonomiska framgångar”. Well, boo fucking hoo.
Jag kan bara förstå det som att Mattias Nohrborg med flera har sjabblat. Han medger till och med själv att ruljansen kunde skötts bättre. Och jag tänker i alla fall vara vredgad om det får negativa konsekvenser på filmutbudet.
Uppdaterat torsdag, 24 maj, 2007:
Eating in public är mer utförlig i sin post på ämnet.
posted by Jacob at 4:36 em
5 Comments:
Tro mig, här finns det vrede. Men jag försöker tona ner den, för det finns också en känsla av vanmakt, en känsla av att slaget är förlorat, en utmattande känsla av uppgivenhet som gör att jag inte mäktat med att kommentera hela situationen (i min blogg, exempelvis). Jag försöker att inte spekulera i vad som ligger bakom allt sjabbel, och hur länge det har hållt på - min inblick i Triangelfilms verksamhet är inte lika bra som för några år sedan (och även då var den ganska blygsam) - men jag kan inte låta bli att irriteras över Nohrborgs lakoniska konstaterande, ungefär att "jaha, så kan det gå".
Ja, så kan det gå när man drar med sitt företag, sitt skötebarn, ner i skiten i samband med en jätteaffär som redan på förhand såg utsiktslös ut (Astoria), trots att företaget skötte sig hyfsat under stramare tyglar och gott och väl skulle kunna överleva på sin verksamhet om den slimmats något (och inte var indragen i nämnda jätteaffär).
För många stolar, för mycket detaljstyrning, för lite delegation, för mycket bullshit, för lite ansvarstagande, för mycket crash-&-burn. Det är min erfarenhet och aning.
Men jag försöker som sagt inte tänka så mycket på vreden. Värre är sorgen - och jag blir mörkrädd när jag tänker på den limbo som med all säkerhet Sture, Spegeln och det stora lagret med 500+ biofilmer just nu befinner sig i. Snälla säg att någon räddar det som räddas kan.
Mmm. Jag har också slagits av Nohrborgs "jaha, så kan det gå"-attityd. Det känns inte som den förtroendeingivande framtoning som behövs om man är ute och raggar investerare, till exempel. Och så just att bristen på, i brist på bättre ord, professionalism känns på något sätt mer accepterad (eller förväntad) i sammanhang som dessa, tråkigt nog.
men gör det bättre själv då! vad väntar du på? vavava?
haha, nu vet jag precis vad jag ska säga till dig nästa gång du kritiserar maria blom!!!1
haha, ja verkligen! but hey, i'm trying...
Skicka en kommentar
<< Home