Syrebrist i Filmkrönikan

Man ska väl inte sparka på den som redan ligger, men det är så tråkigt att SVT:s enda egentliga återkommande filmbevakning, Filmkrönikan, är så menlös. Okej, det är förstås inte lätt att få plats med fördjupande samtal eller tänkvärda analyser på bara några korta minuter, men på Filmkrönikan tycks man överhuvudtaget inte försöka, undantaget ett flyktigt studiebesök hos Roy Andersson för något år sedan. Igår förbigicks Lukas Moodyssons nya Container med tystnad (som tur var har Aftonbladet en uttömmande recension).
Programmet saknar i princip nyheter från filmvärlden, bortsett kanske från nåt man ändå kan läsa sig till på TV3-text, och aktuella intervjuer. Man tipsar däremot om filmer, vilket är bra, men alltför ofta är det Nightmare before Christmas eller Sergio Leone eller Steve Martins 80-talskomedier.
Annars ägnas det utrymme som inte är avsatt för filmrecensioner åt klipp från amerikanska filmer på något särskilt tema, till exempel "musikal" eller "vampyr". För inte så länge sen pratade Orvar med Paolo Roberto på temat "boxning" och igår var det dags för "kampsport" med Musse från Rallarsving. Slår vad om att det blir "tavlor" med Ernst Billgren i nästa program.
Recensenterna befinner sig alltså i en knivig situation eftersom allt hopp sätts till dem. Och där sitter de på höga otympliga barstolar (?), mol allena, och tittar in i kameran. Borta är den avlastande samtalspartner som tidigare underlättade jobbet för Fredrik Sahlin. För i Filmkrönikan anno 2006 regerar den stela recitationen och de nedskrivna raderna är helt beroende av recensentens utstrålning och tittarens välvilja. Jag gillar för all del Göran Everdahl och Helena von Zweigberg, även om de knappast tillåts utgjuta sig eller briljera nämnvärt i Filmkrönikan, men varför i övrigt insistera på det småhyfsade och halvdana?
Okej, SVT är illa tvunget att rikta sig till opålitliga ungdomar som flyr ettan och tvåan, så låt gå för Filmkrönikan. Men då borde SVT komplettera med ett program som åtminstone har ambitionen att undersöka filmmediet och -utbudet på ett initierat sätt. Och det behöver väl inte implicera någon djupteoretisk, esoterisk framtoning utan kan lika gärna vara publiktillvänt. Bara det stimulerar hjärnan lite.
Som det är nu bjussar ju Filmkrönikan mest på filmklipp och snabbreferat av den aktuella filmens handling, allt redan tillgängligt på IMDb.