Azar och Beirut

Tjatade förut om att jag ville att Michael Azar skulle upprepa sina bedrifter från förra årets sommarprogram, dock kanske helst utan Daniel Lemma, i år.
Idag, i ljuset, eller mörkret, av Israels offensiv mot Libanon, känns det än mer relevant. Extrainsätt honom för ett dagsaktuellt sommarprogram med anspråksfullt prat om Libanon och dess historia, gärna med en pacifistisk touch. Särskilt med tanke på Azars utmärkta svada om Beiruts förflutna i tidskriften Ord & Bild för något år sedan. Köp numren i närmaste fyndantikvariat i Gamla Stan för 3 kr/st.

...ena dagen var Beirut den storslagna symbolen för fred, harmoni, spirande ekonomi och leende kroppar utsträckta i solen; nästa dag ser vi hennes blödande kroppar på gatorna. Först den massiva idealisering av staden som var efter det andra världskriget då hon skildras som "Mellanösterns Paris" i turistguider, massmedia, vykort och filmer (under 50- och 60-talet ett must have been there för dåtidens internationella jet set)... Därefter brottet: Beirut träder fram i film efter film, bok efter bok, som själva symbolen för krig, kidnappningar, självmordsattacker, krypskyttar och terrorism. Hon blir jordens avgrund, det nya Babel, barbarernas stad.

Uppdaterat måndag, juli 17, 2006:
I väntan på mer Azar, läs Karin Olsson som är inne på samma spår i lördagens Expressen.

Uppdaterat fredag, juli 21, 2006:
Läs också Robert Fisk om ett otursförföljt Beirut i Dagens Nyheter.

Uppdaterat måndag, juli 24, 2006:
Rasmus Fleischer om det antisemitska och iranaffilierade Hizbollah.