Sinbads tusen äventyr (1958)

Vaknade i morse och tittade på Sinbads tusen äventyr och blev besviken. Vet inte vad jag hade väntat mig men. Ibland överraskar de ju, de där gamla Technicolor-extravaganserna. Men det var för förutsägbart, Sinbad var bara raka rör och saknade glimt i ögat, dessutom var kostymerna för grälla (jag vet, jag trodde inte heller att det var möjligt) och det hela mynnade inte ut i den kitsch jag hoppats på. Men att Sinbads trolovade plötsligt blir liten som Nils Karlsson Pyssling och sedan förvaras i en liten ask innanför Sinbads midjebälte, är förstås förtjusande. Skönt också att se en kulissversion av Bagdad i all sin prakt. Och sultaner som åberopade Allah utan att de fick något sådär lömskt och illasinnat i blicken. Mmm, den där enkla, exotiserande tiden.