Och nu över till nyheterna

Good Night, and Good Luck tyckte jag så här om. Journalister tyngda av sitt samhälleliga ansvar och en ohämmat nostalgisk skildring av den balanserade och rättvisa nyhetsredaktionen. Den som var objektiv, liksom. Jag tyckte det var lite rart. Orvar Säfström tyckte att det var typ bästa filmen ever.
Börjar bli sugen på att se Superman Returns nu. Lite också för det gamla, odesillusionerade tidningsarbetet. Så här beskrev Natalia Kazmierska det:

Likt en plikttrogen Pulitzerkandidat är Clark Kent alltid osynlig, precis på deadline och ständigt där när det händer.
Framför allt blandar han ju aldrig in sina känslor.
"Dånet av pressarna är hans hjärtslag", beskriver han själv den goda journalistrollen i en seriestripp från 1945.

Annars, varför inte bara, som Ison påpekade när jag intervjuade honom och Fille för ett tag sedan, nöja sig med gammalt hederligt gravitationstrots:
- Så länge han flyger, det funkar för mig.