Det känns som leda, magont respektive skrattgrop

I. Det gick inte att ta miste på de goda avsikterna med Det känns som fredag, den nya sena fredagsunderhållningen på svt, men det var desto svårare att hitta en röd tråd. Lite halabalo liksom. Men tyvärr ingen chosefri och intelligent underhållning utan mer forcerat krogmingel och så lite musik och lite gäster och ett par svt-sketcher. Johanna Koljonen var munter och David Bexelius bortkommen. Bingo Royale har åtminstone bingo.
Förhandssnackisen Non-fiction kan i alla fall inte anklagas för att romantisera livet på Södermalm utan var 15 smådeprimerande minuter om Martin Kellermans vardagsbestyr. Lite mummel och sporadiska iakttagelser från naturprogram. Inget händer, och om inget händer måste det åtminstone vara lite snyggt att se på. Det var det inte.

II. Jag var visserligen förberedd och varnad men Säg att du älskar mig träffade ändå hårt i mellangärdet. Mer förvånad är jag över tonträffen, den psykologiska trovärdigheten och en smygande effektiv samhällskritik.

III. Mark Kermode är inte bara gift med filmprofessor Linda Ruth Williams och placerad som nummer 10 på en lista över (engelskspråkiga) filmkritiker genom historien, han är ganska rolig när medverkar i BBC också. Podd här. (För tillfället är han i och för sig bortrest, men det går att stå ut med Andrew Collins så länge.)