Mannekäng i rött (1958)
Om nu Mannekäng i rött saknar kvalitéer i manusväg tar den igen det med råge i granna miljöer i Eastmancolor och lyxiga kulisser som befolkas av Magos sensommarkollektion. En stilig sekvens, som jag antar att Arne Mattsson måste varit stolt över, är den här från begravningen av Bobby.
Här nedanför är det stakeout som slutar med ond bråd död.
Men innan Gio Petré dinglar med huvudet på sned i en av filmens mer spektakulära scener (nåja, det finns ett par) hinner hon framföra den här låten på nattklubb. Min gissning är att den heter "Oskar Svensson".
Här nedanför är det stakeout som slutar med ond bråd död.
Men innan Gio Petré dinglar med huvudet på sned i en av filmens mer spektakulära scener (nåja, det finns ett par) hinner hon framföra den här låten på nattklubb. Min gissning är att den heter "Oskar Svensson".
posted by Jacob at 2:32 em
4 Comments:
Ahh, det är så snyggt …oskarsvensson! Det påstås ibland att Mario Bava inspirerades av Mattsson och onekligen är det lite proto-giallo över Mannekäng i Rött. Det finns också vissa likheter i handlingen med Bavas Blood and Black Lace från 1964.
Bäst är Lillebil Ibsen som Thyra Lennberg, det måste vara svensk films bitch no. 1! För min del hade man dock gärna fått skippa karaktären Freddy, alldeles för mycket Åsa-Nisse så fort han är med.
Hehe, kul det där med Mario Bava. Har dålig koll på italiensk skräck.
Visst, att jag glömde nämna Ibsen/Lennberg! Djävulen sitter i rullstol, liksom. Torsten Winge är ju förresten perfekt som hennes "chaufför" också. Det är lite von Stroheim över honom.
Och så håller jag naturligtvis med dig angående Freddy...
Keep going with the stillbildsserier! Jag gillar dem skarpt.
Ps. "Lillebil", vad är det för namn egentligen? HUR osv...
Det ska bli!
Skicka en kommentar
<< Home