Förebilder

När jag inte sitter på jobbet och lyssnar på "Work of Art" eller pratar med mormor om hans framfart på Allsång på Skansen, funderar jag mest över varför inte Måns Zelmerlöw diskuteras i media i egenskap av manlig förebild. Det är som om de unga killarna inte behöver se upp till någon som är glad, positiv och trevlig. Till skillnad från de unga tjejerna som förstås är i desperat behov av en Carolina Klüft.
Jag tittar annars förkrossande lite på film, fastän Nicolas Roegs Bad Timing finns färdig och klar. Ser annars mest fram emot Simpsons nu närmast och sedan Isabel Coixets The Secret Life of Words som kommer i augusti (tack Folkets Bio!). Passar utmärkt som pepp inför hennes Philip Roth-filmatisering som kommer i vinter. Har för ovanlighetens skull köpt en dvd, eller två till och med, också. Först Lasermannen (tillsammans med Erik Fichtelius Göran Persson-dokumentär det bästa som visats på Sveriges Television de senaste åren) och så Fitzcarraldo som jag i ärlighetens namn inte sett förut, men eftersom jag har hört så mycket av Herzogs fantastiska tyska brytning i dagarna apropå hans nya Rescue Dawn var jag tvungen.
Bilderna: Igår var jag på en sån takterass.