Sverige från utsidan

Det finns en tidningsnotis som inte alltför sällan dyker upp i utländsk press. Den handlar om Sverige, det lilla progressiva, exotiska landet i Norden. AP rapporterade att beslagtagen alkohol omvandlas till bränsle för lokalbussarna (i Stockholm kör en av fyra bussar på etanol eller biogas!) och i förra Monocle stod det att Växjö höll på att anlägga en massa cykelbanor (!).
Det läste jag när jag var på semester i Portugal. Men inte en cykel så långt ögat kunde nå i Lissabon. Många miljöstationer dock, även om de inte riktigt vägde upp alla värmeböljande avgaser från bilarna. Men så vackert! Och trevligt.
Cinemateket där var fint, kändes officiellt, var centralt beläget, hade flera salonger, inträdet var 2.50 euro, fyra-fem filmer om dagen visades. Klientelet påminde på pricken om Stockholms. De hade Richard Fleischer-retrospektiv i juni (öh) men lyckades åtminstone se Coppolas tidiga Dementia 13, för det var Roger Corman-tema på schemat. I juli är det en massa Harriet Andersson-filmer under rubriken "Um erotismo firme", minsann.
Efter som jag inte kunde läsa Mergers & Acquisitions fick Jay McInerneys The Good Life fungera som substitut. Den var inte så bra. Fortsatte även mitt Terry Eagleton-retrospektiv. Terry Eagleton, som Simon Jenkins kallade "the Dave Spart of critical gobbledegook" i sin annars positiva recension av The Meaning of Life, skriver roligt och klokt om stora saker. Nu har jag också läst hans nedgörande recension av Richard Dawkins The Good Delusion som jag missat när jag berörde boken i ett inlägg förra året.
Kommer inte på något mer nu, skriver kanske mer Portugal sen och postar bilder (den ovan är snodd men representativ, om än inte för årstiden), yo.