Äntligen helg

I. Ett par hyllmeter på Video 3000 i Helenelund får kommentera det svenska filmutbudet.
Om den svenska kriminalfilmen har samhällskritiska rötter (tänk Sjöwall/Wahlöö), som på senare tid inte sällan övergått i alarmism (tänk trilogin om Johan Falk - läs i Solskenslandet), har samhällskritiska regissörer i länder som ogillar samhällskritik tidigare mutat in politiska budskap i barnfilmer. En något halsbrytande jämförelse, mer frestande än adekvat, går att göra med den svenska ungdomsfilmen. Ta till exempel Hip hip hora! och Sandor/Ida eller Säg att du älskar mig, en av förra årets bästa svenska filmer. Nu har jag förvisso missat Linas kvällsbok (som kom på dvd i onsdags) och vet inte hur subversiv den kan tänkas vara, men jag har osunt höga förväntingar. På fredag har Ciao Bella premiär. (Stod om den i DN idag, dock ej på nätet.)

II. Jag vet inte hur det är med er, men jag har oftast en dold (läs självisk) agenda när jag ger bort presenter. Det vill säga, ger jag bort en bok är det i regel något jag är sugen på att läsa själv. Min mamma tyckte det var lite olämpligt att ge min pappa Michel Onfrays En handbok för ateister på självaste julafton, så det fick bli Stellan Björks bok om Stenbeck, mamma själv fick Ian McEwans Lördag, min bror von Triers Riket på dvd och min käresta Elin Wägners Pennskaftet. Nu i sommar har det äntligen gått tilltäckligt lång tid för att jag ska kunna fråga om ett lån utan att röja min diaboliska plan. Mohaha.

III. Det är något med Matt Damon som gör att jag inte tål honom. Som i Ocean's Eleven till exempel, eller Good Will Hunting. Det är nog därför jag har avvaktat med Den innersta kretsen, historien om upprinnelsen till CIA. Men nu ska jag hyra den imorgon eftersom jag råkade jag läsa det här häromdagen.
Han är på framsidan av både Empire och (den brittiska editionen av) Esquire med anledning av tredje filmen om Jason Bourne. Han har faktiskt fungerat i de tidigare två, där framförallt den senare är sevärd (biljakter!). Det har kanske mer att göra med regissören Paul Greengrass, men ändå.
I intervjun i Esquire kallar Damon konkurrerande spionmannen James Bond för en "imperialist misogynist" och själv karaktäriseras han som en "left-leaning Harvard man" som planerar att arbeta igen med Greengrass på Imperial Life in the Emerald City - "an account of Bush's neo-cons in post-Saddam Iraq" - efter en bok av Washington Post-journalisten Rajiv Chandrasekaran.
Jag ska försöka börja se på Matt med andra ögon.