"They call me Dildo"

Svenska tv-serier, i alla fall långkörarna, har så länge jag kan minnas intagit ett interplanetärt förhållningssätt i skildringen av vuxen- och ungdomsgenerationen. Typ vuxna är från Jupiter, kidsen är från Saturnus. Det kanske finns något jämlikt i den ömsesidiga världsfrånvändheten, att både parter måste göra sitt för att överbrygga avståndet. Vanligtvis består lösningen i framsteg i avancerad kommunikation: de måste lyssna på varandra.
Men den vuxna blicken, som den svenska ungdomsfilmen varit bättre på att ducka för, kommer man inte undan. Varför annars namnge ungdomarna som vore de artfrämmande ufon?
Medan vuxna heter saker som Åke och Birgitta kallas deras barn för Raspen, Taggen, Klimax och Bimbo.
SVT:s storsatsning Andra Avenyn börjar nästa söndag. Vad heter problemungen den här gången? Just det: Dildo.