New York Waiting (2006)

Svensk film måste våga mer. Får man höra. Och visst är det så.
Men titta å andra sidan på Rafael Edholms crazykomedi-i-snölandskap, Babas bilar, med en blekblek Andreas Wilson och en dialektalt förvirrad Sara Sommerfeld. Där är två skådespelarkarriärer som blir svåra att avfrosta. Eller Björne Larssons utstuderat utflippade och ofattbart obra Kill your darlings. Den utspelar sig i USA och har en del amerikanska namn i rollistan, men också en om möjligt ännu blekare Andreas Wilson och en Alexander Skarsgård som stirrar ut i luften hela filmen.
Det är vågade filmer.
Betydligt mindre vågad/crazy/utflippad är New York Waiting som har premiär nästa fredag och den har bara amerikaner framför kameran. Men inte hjälper väl det. Svenske Joachim Hedén har regisserat den romantiska filmen som utspelar sig i New York. Resultatet är en rejält avvattnad variant på upplägget i Richard Linklaters Bara en dag/Bara en natt, och det är ändå två filmer jag inte direkt håller nära hjärtat. Det är två främlingar som möts och pratar om kärleken. Här är han en obotlig romantiker (och vet om det!) som vill träffa den rätta. Hon är en lite vilsen tjej som inte visste att killar kunde visa känslor.
Det blir några indieklyschor för mycket och så väldigt, som man säger där borta, sappy och mushy och cheesy.
Förstås har New York Waiting massor av förvisso fina men slut bara helt omotiverade panoramabilder över New York också. Fotot är faktiskt fint överlag, om man bortser från att de envisats med att göra tillbakablickarna i svartvitt. Men det viktigaste med en dialogdriven film måste ändå vara att dialogen har något intressant att säga och inte bara är gymnasiala insikter om kärlek.
Det ska sägas att New York Waiting är mer uthärdlig än ovan nämnda svenska filmer, men det enda roliga med den är ändå att översättaren lyckats få "guy magazine" till "gay-tidning" i textningen.
Jag kan inte förstå varför Sonet Film ödslar pengar på det här. En film som ingen vill se. En film som inte ens vågar någonting. Förhoppningsvis ska i alla fall Memfis Film fortsätta på sitt spår, och jag ska inte tjata, men om inte Farväl Falkenberg (premiär 22 september) är något utöver det vanliga börjar det här svenska filmåret likna usch.

Uppdaterat fredag, augusti 18, 2006:
Måste ge Sonet Film lite kredd, för de är faktiskt också inblandade i den förmodade lyckoträffen Farväl Falkenberg. Vi ses på den av Cinemateket arrangerade förhandsvisningen. Filmhuset kl. 19 den 17/9.