Hugo och barnen

Jag berörde tidigare filmens generellt låga anseende, särskilt i förhållande till andra konstarter, apropå DN:s beslut att införa betyg på filmrecensioner men inga andra recensioner. Hugo Münsterberg, tysk psykolog utvandrad till USA och verksam vid Harvard, tillika tidig filmteoretiker, tyckte också att filmen förtjänade ett bättre rykte och argumenterade redan i början av förra århundradet för filmens status som en helt ny konstart.
Men det är inte därför han är här.
Läser en nästan hundra år gammal text av honom i jubileumssektionen i The Atlantic. Ett roligt exempel på att retoriken kan se likadan ut fastän verkligheten har förändrats. Texten skulle mycket väl kunna publiceras på DN Debatt imorgon. För redan 1909 oroade man sig alltså för flumskolan. Hugo tyckte att tyglarna blivit alltför lösa, även om han inte saknade forna tiders ”formalism and rigidity”. Hugo menade att eleverna aldrig kan bli ”their own masters” om de inte lär sig att lyda och att det blivit för mycket av ”mental flabbiness” och ”go-as-you-please methods”. Det är ju Jan Björklund upp i dagen, även om väl inte ens han hävdar att skolan var för flummig redan 1909 och allt bara gått fortsatt utför sedan dess.
Jag undrar vad Hugo skulle ha tyckt om C i Uppförande och Swing it, magistern!.