Nästa veckas bio, förra veckans musik, dagens läsning

I. Som en iscensättning av överdådig eskapism fungerar Sofia Coppolas Marie Antoinette väl. En rätt ordinär coming of age-historia under extrema förhållanden och i rätt så iögonfallande miljöer. Den lyckas med konststycket att vara melankolisk och uppsluppen på samma gång. Melankolisk med Marie Antoinettes livsöde som bortgift 14-åring och hennes framtida dödsdom i gott minne, uppsluppen tack vare kakorna och bakelserna, ni vet, maskeraderna och allt babyblått.
Det finns en poäng i att filmen håller världen utanför stången så länge som möjligt eftersom det franska hovet också i verkligheten, får man förmoda, lär ha slagit dövörat till. Kan man kalla det kongenialt? Inte? Men ungefär åt det hållet.
Du, jag och Dupree är lite beklämmande men mest mjäkig. Okej, vi har förstått nu att den gifta mannen är kuvad och förtryckt av sin bättre hälft. Han har svårt att prata om känslor och tycker att poesi är "homo" och så där. Han är basically alright, men det framgår aldrig hur.
Det är ändå svårt att begripa vilken målgrupp den riktar sig till. För det är inte spexigt under bältet som i 40 year old virgin eller helt och hållet kärlekstramsigt som i Hemma bäst. Kate Hudson spelar den generiska förskolelärarinnan, Matt Dillon en hunsad white collar som innerst inne vill kolla på amerikansk fotboll med grabbarna, Owen Wilson den crazy misanpassade Dupree som fiser illa och är brandfarlig. Censuren har i alla fall bestämt sig för 7 år i dörren i tron att kidsen kan ta det till sig.

II. Musik är bäst på dator:
Robyn - With every heartbeat
Sally Shapiro - Anorak Christmas
Softlightes - Girl kills bear (Lo-fi-fnk remix)
Space Cowboy - My Egyptian lover
Mapei - Video vixens

III. Skärskådat parnass: Författare är hungrig, generationsförfattare får inte längre underhåll av mamma och pappa, dramatiker har problems med kronofogden, rödvinspoet vill åka utomlands. Du betalar. Hela listan.