Att döda en darling
Expressen var först ut av högermedierna med att hårdnackat kritisera Carl Bildt. Allra först ut, tidigt ute, var väl Dilsa Demirbag-Sten. Man kunde höra en knappnål falla. Då har PM Nilssons ledare fått desto större genomslag.
Och det satt långt inne, men nu har också Dagens Nyheter sent omsider inlett sin offensiv mot favoriten Bildt. Attacken kommer på flera flanker.
På DN Debatt liknar Bertil Torekull idag Bildt vid Hugo Chávez och varnar för att hans privata tyckande och ”halvpompösa uppkast” på bloggen kan underminera regeringen. Det är typiskt att Bildt, medan övriga svenska högern försöker bygga broar och allianser, fortsätter med sin one man show.
Det var förresten på bloggen som den tvärsäkre Bildt propagerade för invasionen av Irak när det begav sig. Men när det väl uppdagades att invasionens bevekelsegrunder minst sagt sviktade, brydde sig aldrig Bildt om att röja någon spricka i den allvetande muren. Ingen pudel och inga eftergifter. Det uppmärksammades i en Carl Hamilton-kolumn i Aftonbladet i höstas. För hur var det med massförstörelsevapnen?
Nestorn i svensk filmkritik, Jan Aghed, var redan förra sommaren inne på samma spår i Sydsvenskan men tog sikte på den lika tvärsäkre Per Ahlmark och frågade sig varför den förre folkpartiledaren inte gjort avbön och ångrat sina ogenerade krigsrop på DN:s ledarsida. I dagsläget är Ahlmark emellertid inte Bildts meningsfrände och han ifrågasatte igår på DN:s ledarsida Bildts engagemang i Sudan och tycker att det tyder på ett ”moraliskt sammanbrott för regeringens utrikeslinje”. Många turer här.
Lägg därtill gårdagens ledare i DN om ”lex Bildt” och dagens framsida på kulturdelen där Göran Rosenberg tar farväl av Bildt som utrikesminister.
När avgår han? Eller är den tredje statsmakten bara lika löjeväckande som Bildt vill göra gällande?
Och det satt långt inne, men nu har också Dagens Nyheter sent omsider inlett sin offensiv mot favoriten Bildt. Attacken kommer på flera flanker.
På DN Debatt liknar Bertil Torekull idag Bildt vid Hugo Chávez och varnar för att hans privata tyckande och ”halvpompösa uppkast” på bloggen kan underminera regeringen. Det är typiskt att Bildt, medan övriga svenska högern försöker bygga broar och allianser, fortsätter med sin one man show.
Det var förresten på bloggen som den tvärsäkre Bildt propagerade för invasionen av Irak när det begav sig. Men när det väl uppdagades att invasionens bevekelsegrunder minst sagt sviktade, brydde sig aldrig Bildt om att röja någon spricka i den allvetande muren. Ingen pudel och inga eftergifter. Det uppmärksammades i en Carl Hamilton-kolumn i Aftonbladet i höstas. För hur var det med massförstörelsevapnen?
Nestorn i svensk filmkritik, Jan Aghed, var redan förra sommaren inne på samma spår i Sydsvenskan men tog sikte på den lika tvärsäkre Per Ahlmark och frågade sig varför den förre folkpartiledaren inte gjort avbön och ångrat sina ogenerade krigsrop på DN:s ledarsida. I dagsläget är Ahlmark emellertid inte Bildts meningsfrände och han ifrågasatte igår på DN:s ledarsida Bildts engagemang i Sudan och tycker att det tyder på ett ”moraliskt sammanbrott för regeringens utrikeslinje”. Många turer här.
Lägg därtill gårdagens ledare i DN om ”lex Bildt” och dagens framsida på kulturdelen där Göran Rosenberg tar farväl av Bildt som utrikesminister.
När avgår han? Eller är den tredje statsmakten bara lika löjeväckande som Bildt vill göra gällande?
posted by Jacob at 3:33 em
4 Comments:
Bertil Torekulls artikel är väldigt konstig. I en tid där mediedramaturgin styr politiken i väldigt hög grad, och där dessutom ett fåtal aktörer äger medierna, ligger det väl något sympatiskt i att försöka upprätta en direktkontakt med väljarna, och kanske skapa förståelse för politikers faktiska arbetsförhållanden och beslutsgrunder? Det är ju inte som att Bildt kontrollerar de medier som sätter agendan för det politiska samtalet, han har en blogg. Det är inte Pravda direkt.
Word. Men Bertil har väl rätt i att det inte nödvändigtvis är bra för regeringen?
Jag gillar att Bildt har en blogg, det ger en inblick i maktens korridorer, och så vidare. Däremot är jag inte övertygad om att han vill "upprätta en direktkontakt med väljarna". Är inte Bildt envägskommunikation personifierad?
Även en klapp på huvudet är en direktkontakt. =)
Du har naturligtvis rätt, det är bara jag som underskattar den fysiska beröringens och den knottrande hudens politiska dimensioner!
Skicka en kommentar
<< Home