Norsk film

Såg ett par norska filmer med anledning av den norska filmfesten på Sture. Det hör inte till vanligheterna. Kan räkna tidigare sammandrabbningar med norsk film på mina tio fingrar. Nio liv om hur motståndsmannen Jan Baalsrud flyr till Sverige under andra världskriget och ett femtiotalsdrama med drag av film noir som jag inte minns namnet på, får hedersomnämnanden.
Repris flörtar med franska nya vågen och jag vet inte om det är en slump att en av huvudkaraktärerna heter Reisnes i efternamn. Den är formmässigt ambitiös och titeln syftar nog på åter- och omberättandet i bild och genom berättarröst. Regissören Joachim Trier säger sig gilla Truffaut, jo.
Repris handlar om författardrömmar, manlig vänskap och förkrossande kärlek. Den gör samtidigt upp med manliga egon och manlig självtillräcklighet bland Oslos punkiga överklasslynglar, även om skildringen bitvis blir lite vördnadsfull.
Väl godkänt.
Såg en kopia med engelsk text och språket måste i översättningen som bekant anpassas till en ny kulturell kontext. ”Elling” hade följaktligen översatts till ”Rain Man” och ”socialistisk” till ”liberal”. Så kan det gå.