Jean Baudrillard är "död"

Därför tänkte jag passa på att droppa lite slumpmässigt disparata Terry Eagleton-quotables.

Postmodernismen, med sitt förakt för tradition, stabil personlighet och gruppsolidaritet, [] gör fel i att inte se något annat i traditionen än historiens döda hand och inte något annat i solidariteten än framtvingad konsensus.

Postmodernismen är uppkäftig och gatusmart på ett sätt som idealismen inte är, men den betalar ett mycket högt pris för denna pragmatism.[] Den [] gör västvärlden försvarslös mot de fundamentalister, såväl inhemska som utsocknes, som inte oroar sig det minsta för andra människors antimetafysiska iver att förstöra sina egna grundvalar. Det enda som återstår för västvärlden är att hålla ett kulturalistiskt försvarstal för sina handlingar - ”det här råkar helt enkelt vara vad vi vita västerländska borgare gör, lär er att leva med det” - vilket inte bara är filosofiskt kraftlöst utan också framstår som absurt opassande i ljuset av den respektingivande globala auktoritet som denna del av världen faktiskt gör anspråk på idag.

Det som kan framstå som det allra senaste inom den epistemologiska radikalismen i Paris kan legitimera autokrati någon annanstans. Genom en egendomlig omkastning kan kulturrelativismen komma att skriva under på de värsta formerna av kulturell absolutism.