Svensk film sådär i största allmänhet

Jag återkommer förmodligen till omdaningen av SFI, svensk filmpolitik, et cetera. Organisationen ska ju ”renodlas” och istället för att strö pengar vilt omkring sig ska SFI fördela kardemumman över ett färre antal filmer. Det ska bli proffsigare och det ska bli kvalitet.
Idag surade Stefan Jarl i DN över att makten flyttas till producenten. Enligt SFI:s hemsida: ”För långfilm gäller från och med 2007-01-02 att endast erfarna producenter/produktionsbolag kan söka stöd.” Kanske var det fortbildningsstipendium på 28 000 kr som producenten Anna Croneman (Kronprinsessan) fick för att gå en kurs i ekonomiska strategier på Handelshögskolan, ett steg i den utvecklingen?
Men just nu tänkte jag bara göra en ofullständig sammanfattning över svenska filmer på språng.
Jens Jonsson, alla SFI-kritikers älskling, kommer efter många om och men att få regidebutera i det långa formatet, om vi bortser från tv-serien God morgon alla barn. Ping-pongkingen kommer att spelas in i Gällivare och ha premiär hösten 2008. Manuset har Jens skrivit tillsammans med Hans Gunnarsson, mannen bakom många fina noveller samt en bunt Jan Gulliou-adaptioner.
En annan SFI-kritiker, Ruben Östlund, arbetar på uppföljaren till fina Gitarrmongot, debutfilmen där ungdomar lät sin vrede och uppdämda rastlöshet gå ut över cyklar och lyktstolpar. Filmen går under arbetsnamnet De ofrivilliga.
Jan Troell har fått 8 853 750 kr av filmkonsulenten Peter ”Piodor” Gustafsson för att göra sin Maria Larssons eviga ögonblick. Jag håller tummarna.
Nästan lika mycket pengar, 8 000 000 kr, har Daniel Alfredsson, som gjorde Tic Tac för tio år sedan, fått för att göra Varg/Svartvattnet. En ”storslagen berättelse” där ”tradition ställs mot framtid”. Vi får väl se.
Hata Göteborg! visades på Göteborgs Filmfestival och handlar om ”manligheten när den är som allra sämst” och har premiär i maj. Ytterligare en sån där ”sista sommaren”-film, men den verkar populär på Filmtipset.
Maria Bloms nya film Nina Frisk (bild ovan) har premiär redan på fredag. I centrum står den traditionellt dysfunktionella filmfamiljen samt lite satir över samtidens ytlighet. Nina har anammat de reklamkvinnliga idealen och hon träffar en man med reklamskäggstubb som bor i Hammarby Sjöstad. Men måste Nina Frisk också se ut som en reklamfilm? Tro inte på Expressen.