Som vanligt

Jag har varit instängd i min lägenhet på sistone, suttit i soffan och pluggat och lyssnat på radio. Har inget märkvärdigt att tillföra debatten om ”det nya P1”. Förutom att jag inte begriper mig på Jonas Leksells tilltal i Jonas val. Det är ett relationsprogram, producerat av Peter Settmans produktionsbolag Baluba, som tar upp pro-tvåsamhetsämnen som ”Skiljas eller kämpa?”. Men jag antar att Jonas bara ska låta snäll och ofarlig. Typ seså-jag-ska-inte-göra-dig-illa och känslor-är-inget-att-skämmas-för.
Det här med snällhet diskuterades också i Kulturfredag. Eller nysnällhet, för att vara exakt. Kulturfredag, som jag som brukligt avnjuter med en Leffe Blonde, tycks nästan alltid handla om något som börjar med "ny-". Nymoralism, nysnällhet, nysnö, och så vidare. Inte så konstigt med tanke på att det är ett aktualitetsprogram och att inget idag är mer aktuellt än det som är aktuellt på nytt. Ett ständigt återkommande scenario där det förflutna återvänder, den här gången som samtid. Trendspaning är inget mer än observationer som varierar efter säsong.
För frågan är om det verkligen hänt något med moralismen, snällheten och snön, eller om det bara är samma gamla saker med
"ny-" framför. Är gamla ämnen verkligen nya bara för att de inte har diskuterats på ett tag? Är det nysnö som faller i november eller är det bara samma snö som sist?
Våra förment lokala, efemära kulturella villkor har en tendens att upprepa sig. Kanske är en smärre kollektiv minnesförlust nödvändig för att det inte ska kännas som att vi står och stampar.
Det är nyP1.