Kvinnor och män

P1 Morgon uppmärksammar International Female Film Festival som går av stapeln i Malmö 18-20 april och envisas med att fråga företrädarna huruvida filmer gjorda av kvinnor skiljer sig från filmer gjorda av män. En typisk fråga: "Om det inte finns ett kvinnligt sätt att göra film, varför finns det då en kvinnlig filmfestival?"
Kanske var det bara pedagogisk intervjuteknik. Men för fan. Det handlar väl inte lika mycket om att kvinnliga och manliga filmer skulle vara väsensskilda till sin natur som om att kvinnliga filmer de facto inte visas i samma utsträckning som manliga filmer. 85 % av filmerna på andra filmfestivaler är till exempel gjorda av män.
Gangster är definitivt gjord av en man. Han heter Steve Aries Aalam och har tidigare skrivit manus till 9 millimeter. Jag undrar om detta inte är det sista vi kommer att få se av riskkapitalistisk inblandning i svensk film. Bortsett från alla kommande installationer av Göta Kanal och Sällskapsresan alltså.
Det var roligt att producenten Daniel Collerts förra riskkapitalprojekt, floppen Exit från förra året, handlade om skumma riskkapitalister. Nu är ingenting roligt längre. Jag vet inte vilka kalkyler Collert arbetar med på sitt Isis Cataegis Pictures, men de verkar vara helt uppåt väggarna. Med Exit var det Mads Mikkelsen och sköna miljöer med kristallkronor, typ herrgårdar och Berns, som skulle generera biobesök och säkra avkastningen. Det misslyckades. Med Gangster har man därför garderat sig med både Mikael Persbrandt och Kjell Bergqvist och ännu fler sköna miljöer med kristallkronor, typ herrgårdar och Berns. Det kommer att misslyckas den här gången också.
Jag saknar nästan ord för att beskriva hur dålig Gangster är. Men Kjell Bergqvist har så lite vettigt att säga att han ägnar större delen av tiden i bild åt att rensa ut matresterna mellan tänderna med tungan. Kajsa Ernst gör ett kort gästspel som överklassigt dekadentlesbisk hemmafru, Frank Andersson spelar torped. Filip & Fredrik kommer att vika sig dubbel av skratt.