Du, bye!

Apropå Dubai: Det finns fortfarande platser som vare sig är temaparker eller ens inhyser temaparker. I själva verket förutsätter den kapitalistiska utvecklingen en skapande förstörelse, att somliga platser får ge vika och duka under, make way. I USA har fenomenet dead malls uppmärksammats, det vill säga köplador som överges och lämnas åt sitt öde den dagen kunderna sviker. Kanske har en ny och glassigare köplada slagit upp sina dörrar vid trafikmotet norröver, väsentligt närmare avfarten till bostadsområdet där den bilburna familjen äter, sover, kollar på tv, älskar och har neuroser.
Övergivna platser ger naturligtvis upphov till ruinturism. Mest publicitet har så kallade urban explorers fått. Dom som med toppluva och pannlampa bryter upp hänglås och promenerar runt i avloppsrör och jag vet inte vad. Många elskåp blir det i alla fall. Jerker Virdborg skrev om det i Försvinnarna, om världar bortom vår värld, jättelika skyddsrum som aldrig blev av. Sedan blev det en Beck-film om ungdomsgäng som härjar i kloakerna och hugger huvudet av folk. Naturligtvis har underjorden också blivit en hemvist för apart konstnärsverksamhet.
Men om vi tänker bortom det urbana: Ekonomihistorikern Jan Jörnmark har skrivit en bok med titeln Övergivna platser. Stora hotellet i Falköping står kvar med sargad fasad som en påminnelse om svunna dagar, i Halland står en strandsatt kraftverksdamm och dammar. Bilderna talar sitt tydliga språk.
I efterdyningarna av den svenska ekonomins boom efter andra världskriget, den boom som bland annat gav svensken framtidshopp, bil och ett smörgåsbord av fritidsaktiviteter att välja mellan, låg övergivna folkparker och radhuslängor. Mellan 1948 och 1963 ökade antalet personvagnar i Sverige från 180 000 till 1,5 miljoner. Men efter 60-talet gick det utför för Blädinge folkpark som tack vare bilismen blivit centrum för regionens nöjesliv i Småland.
Det är inte minst skillnaderna i tempo som skördar offer och resulterar i industriella lämningar, enligt Jörnmark. En fabrik som var hypermodern 1975 kunde hålla ut i några decennier. Han berättar om ett lägenhetskomplex i Hallstahammar som var överspelat redan innan det var färdigbyggt.
Det går bra nu, men det går snabbt nu. Så memento mori, Dubai.
Bye, bye.