Historisk utblick: privatfinansiärer

Med anledning av fredagens premiär av Gangster tänkte jag att det kunde vara på sin plats att påpeka att "kapitalförstöring" knappast är någon ny företeelse inom svensk filmproduktion. Nu är det med hjälp av riskkapital och produktplacering, på 1920-talet var det pappersmiljonären Herman Rasch som rullade in kulor i historiska mastodontfilmer. As Leif Furhammar points out: "Med en häpnadsväckande entusiasm för sport, spel och chauvinism i lika delar gav han [Rasch] sig hän åt uppgiften att med filmen som medel väcka det försoffade Sveriges intresse för sitt ärorika förflutna i denna tid av militär och nationell nedrustning."
Medan Isis Cataegis Pictures och filmproducenten Daniel Collert har tittat mot Hollywoods skränigare element, var det den nationalistiska tyska filmbiografin om Fredrik den Store som inspirerade Herman Rasch att initiera satsningen Karl XII. Inspelningen förlades till Tyskland men efter att utgifterna börjat skena iväg och hela projektet var på väg att "förpreussas" flyttades produktionen hem till Sverige.
Räkningen slutade på 900 000 kr och även om filmen blev en succé på biograferna lyckades den inte bära sina egna kostnader, särskilt som utlandet var mindre intresserat av den fosterländska sagan än Rasch kalkylerat.
För Gangster återstår det att se vilken kittling Ack Värmeland du sköna spelad på nyckelharpa kan utöva på den utländske biobesökaren.