Brottstycken: politisk filmkritik
Jag safariserar bland svensk filmkritik på nätet, på jakt efter politiken, utanför de stora tidningarna.
Men Dagen verkar nästan helt sakna recensioner av film (blasfemi?). Den enda recension jag hittar, av dokumentären Nunnan (!), kostar 9.90 kr. Är det någon som känner till någon annan högertidning som har tydligt politiskt färgade filmrecensioner?
Jag söker mig vänsterut. Inte oväntat skriver både Internationalen och Flamman om V för Vendetta. "I det politiska budskapet finns tyvärr ett par blinda fläckar som gör det osympatiskt för en socialist" eftersom det är "aktivistiskt, individualistiskt och spontanistiskt", konstaterar den förra. Den senare ser "en film som sitt radikala yttre till trots smeker våra ledarskribenter medhårs."
Mer förvånad är jag över Internationalens valhänta recension av Jakten på lycka, vars politiska budskap till och med undertecknad gick till storms mot, och recensenten faller istället pladask för sentimentaliteten. Tack och lov har recensionen av Vänner för livet den mer förväntade rubriken "Reaktionäraste smörjan". Kritiken mot det anti-progressiva återkommer i Flammans recension av 300, som identifieras som "genuint reaktionär".
Lite intressant annars att Flamman i två recensioner kritiserar svensk filmkritik. Jesper Weithz refererar i sin text om Bobby till recensionerna i SvD och DN och konstaterar: "När svenska kritiker kan finna något politiskt intressant i Bobby ska vi nog inte göra oss lustiga över korkade amerikaner." Aron Etzler skriver att "svenska recensenter missar hela poängen" med Alla kungens män. Om de svenska filmrecensenterna bara hade tänkt efter lite skulle vi, enligt Etzler, "sluppit att få intressanta filmer bortsorterade av klåpare, och fått leva i ett land där uttråkade luftpastejer som Marie Antoinette höjs till skyarna."
Men Dagen verkar nästan helt sakna recensioner av film (blasfemi?). Den enda recension jag hittar, av dokumentären Nunnan (!), kostar 9.90 kr. Är det någon som känner till någon annan högertidning som har tydligt politiskt färgade filmrecensioner?
Jag söker mig vänsterut. Inte oväntat skriver både Internationalen och Flamman om V för Vendetta. "I det politiska budskapet finns tyvärr ett par blinda fläckar som gör det osympatiskt för en socialist" eftersom det är "aktivistiskt, individualistiskt och spontanistiskt", konstaterar den förra. Den senare ser "en film som sitt radikala yttre till trots smeker våra ledarskribenter medhårs."
Mer förvånad är jag över Internationalens valhänta recension av Jakten på lycka, vars politiska budskap till och med undertecknad gick till storms mot, och recensenten faller istället pladask för sentimentaliteten. Tack och lov har recensionen av Vänner för livet den mer förväntade rubriken "Reaktionäraste smörjan". Kritiken mot det anti-progressiva återkommer i Flammans recension av 300, som identifieras som "genuint reaktionär".
Lite intressant annars att Flamman i två recensioner kritiserar svensk filmkritik. Jesper Weithz refererar i sin text om Bobby till recensionerna i SvD och DN och konstaterar: "När svenska kritiker kan finna något politiskt intressant i Bobby ska vi nog inte göra oss lustiga över korkade amerikaner." Aron Etzler skriver att "svenska recensenter missar hela poängen" med Alla kungens män. Om de svenska filmrecensenterna bara hade tänkt efter lite skulle vi, enligt Etzler, "sluppit att få intressanta filmer bortsorterade av klåpare, och fått leva i ett land där uttråkade luftpastejer som Marie Antoinette höjs till skyarna."
posted by Jacob at 9:33 em
11 Comments:
Ha ha. Den hade jag helt missat. Kommenterar saken här.
http://hynek-pallas.blogspot.com/2007/06/filmkritik-i-flamman.html
Jo, båda exemplen från Flamman liknar mest försök att positionera sig gentemot mainstream media, snarare än någon underbyggd kritik.
Ja, det är intressant. Eller är det kanske snarare rätt ointressant, eftersom det är så förutsägbart? Det tvångsmässiga positionerandet gentemot borgerlighetens mainstreammedia, alltså.
Ja, de liknade väldigt mycket försök att positionera sig gentemot mainstreammedia, eftersom citaten VAR positioneringar gentemot mainstreammedia. Men recensionerna var nog längre än så.
Ja...?
Läste Flammans recention där. Hmm, är det inte, iaf potentiellt sett, en värld av skillnad mellan det "anti-progressiva" och det "genuint reaktionära"?
Potentiellt sett är det potentiellt. Men i mitt vardagliga språkbruk brukar progressivt betyda framåtsyftande och reaktionärt betyda bakåtsträvande. Med det sagt tar jag inte gift på att alla nyanser i nämnda recension är intakta i mitt korta referat.
Absolut - och det var ingen kritik mot dig, lika lite som ett förssvar mot någon annan. Du lyfter fram något intressant i ditt inlägg - I like. Men, så där i allmänhet, är inte det mesta varken eller? Dvs. varken progressivt eller reaktionärt. Och att något felar att vara progressivt behöver väl inte betyda att det därför = reaktionärt?
Och kan det inte ligga en "fara" i att hävda det (även om det är omedvetet och/eller i förbifarten), då det möjligen kan hjälpa till att undergräva kritken mot det som är, eller anses vara verkligen reaktionärt, eftersom "de här tomtarna ändå hugger på allt som inte är progressivt"? Om du förstår vad jag menar.
Jag förstår att det inte var så du menade, och det här är inte en kritk mot dig som sagt (eller anmärkande på ord), men jag tyckte ändå att det fanns ett intressant glapp i det där, som inte hade med vare sig Flammans recention, eller en "korrekt" representaion av den, eller filmkritik överlag att göra.
...försvar "för" någon annan, ska det förstås vara...
Sure.
Jag har inte sett 300, men: Om man är snäll kanske det ändå skulle kunna räknas som progressivt att inte vifta med rasistiska stereotyper i en sån här krigsfilm. Även om det inte är progressivt i sig, skulle det kunna vara ett steg framåt i sammanhanget.
Ps. Med tanke på att 300 handlar om spartaner vs. perser är det lite olyckligt att som Flamman ha "Slakt av ansiktslösa araber" som rubrik. Om man själv ska kasta sten, menar jag.
Ja, det skulle kanske kunna vara ett steg "framåt" - istället för den här filmens 300 steg bakåt.
(Jag skulle nog säga att 300 på många sett är extraordinärt reaktionär - vilket jag skriver om här, i anslutning till lite traditionsenlig Kjell-bashing:
http://tennisspionen.blogspot.com/2007/04/reason-justice-kjell-300.html
Men filmen är sevärd i övrigt, och inte bara för den renodlade tolkningen av ett (mytologiskt) idéarv, utan för estetiken och den råa styrkan (iaf i några av scenerna).
p.s.:et - hehe, jo det är sant.
Skicka en kommentar
<< Home