Dessa evinnerliga processer

Jag har lagt märke till att mina senaste blogginlägg inte rymmer särskilt många egna tankar utan mest refererar till andras. Det har, får jag i alla fall hoppas, att göra med att mina tankar är upptagna på annat håll. Bear with me.
Hur som helst, dagens läsning: Pelle Snickars skriver (som vanligt) intressant understreckare i Svenska Dagbladet om implikationer av digitaliseringen av vårt kulturarv. Är inte innehållet viktigare än objektet och kopian således lika mycket värd som originalet? Detta får konsekvenser för arkiv, bibliotek och museer, men för den autenticitetshetsande konstmarknaden ökar bara det digitala fotografiet efterfrågan på det analoga.
Svartvita fotografier säljer som smör.
Vilket är helt i linje med vad Peter Walsh skriver i den antologi som Snickars refererar till, Theorizing Digital Cultural Heritage. För på samma sätt som det var fotografiets mekaniska reproduktion som frambringade originalets aura, alstrade begreppet "digitalt" kategorin "analogt", skriver Snickars.
Alltså Walter Benjamins tongivande tankegångar upp och ned: det är nya medietekniker som möjliggör auran.
Jag funderar över nästa radikala medieutveckling - och gissar att den innefattar våra hornhinnor - den som kommer att patinera de digitala bilderna med en alldeles egen aura.