Påsprångimedia

Stjärnbokrecensenten James Wood har alltså värvats från New Republic till New Yorker.
Jag har ingen nämnvärd koll på James Wood, bortsett från att jag just nu är upptagen med att läsa Claire Messuds (Woods fru) senaste roman, The Emperor's Children.
Men det är ju överhuvudtaget roligt med värvningar, till och med när det handlar om allsvensk fotboll. Jag föreställer mig den redaktionella turmoil som uppstod när värvningen offentliggjordes. Wood som till exempel inte har varit nådig mot John Updike, en annan av New Yorkers bokrecensenter, i sina omdömen om dennes romaner.
Wood ha också gjort sig känd för sina sågningar. Han beskrev bland annat Zadie Smiths skrivkonst som "hysterical realism". Själv är jag kluven. Jag föll verkligen pladask för språket i On beauty (trots att den till slut spårade ur en aning) men stod inte ut med mer än 30 sidor av Vita tänder. Även om Messud inte skriver lika bra som Smith är hennes senaste roman påfallande lik On beauty i sitt intrigbygge. Vad tycker Wood om det? (Ajabaja, inga köksbordsspekulationer på Påsprångimedia!)
Det jag skulle komma till: Woods första text som ordinarie i New Yorker-truppen. Han får på plats på topp från start medan Updikes text från samma nummer hamnar symboliskt i skymundan på hemsidan, som släpande forward eller libero, eller vad heter.
Alltihop är nästan lika spännande som när Nils-Petter Sundgren värvades från TV4 till Allt om Film!