Dansa!
Enligt Andres Lokko (ej bild), enligt tidningen Café Sveriges bäst klädde man, handlar mode om kontext. Ständigt denna kontext! Men okej.
Mode ska helst vara en subversiv kontextlek, alltså. Kläder som är fula/töntiga kan bli snygga/hippa delvis genom själva motståndshandlingen det innebär att ta på sig dem, och klädvalet laddas med en air är av aktivism. Genom att infiltrera fienden - den förhärskande kontexten: rådande föreställningar om vad som är vad - underminerar man den. Genom att ockupera stilmarkörer gör man dem till sina egna och en kedja är ju inte starkare än sin svagaste länk. Eller som rapparen Sage Francis uttryckte det: ”If you can’t beat them, join them, and the hurt the team by beating yourself.”
Det handlar hela tiden om att positionera sig mot något, ställa sig vid sidan av och inte delta utan reagera. Det är en kamp mot konformism, antar jag. Bara att applådera. Kasta ut gammal skåpmat, gör det. Någon måste. Den postmoderna motståndsrörelsen: Var inte slav under kontexten! Bråka med kontexten!
Men vips har man nya förhållningsregler. En ny kontext, om än självförvållad, att förhålla sig till och i sinom tid sabba sönder. Det är självmedvetet så det förslår och postmodernt så det knakar i fogarna. Man går omkring som en pastisch. Visst, skojigt och rätt snyggt emellanåt. Men är det inte bara en ringdans?
Det är förstås en konsekvens av en socialt präglad reflexivitet. Med just mode blir denna reflexivitet allra tydligast (men även med film, musik och samtal i största allmänhet) genom att man definierar sig själv genom hur man presenterar sig själv och då krävs det följaktligen idogt arbete framför spegeln.
Den engelske sociologen Anthony Giddens i Modernitet och självidentitet:
Mode ska helst vara en subversiv kontextlek, alltså. Kläder som är fula/töntiga kan bli snygga/hippa delvis genom själva motståndshandlingen det innebär att ta på sig dem, och klädvalet laddas med en air är av aktivism. Genom att infiltrera fienden - den förhärskande kontexten: rådande föreställningar om vad som är vad - underminerar man den. Genom att ockupera stilmarkörer gör man dem till sina egna och en kedja är ju inte starkare än sin svagaste länk. Eller som rapparen Sage Francis uttryckte det: ”If you can’t beat them, join them, and the hurt the team by beating yourself.”
Det handlar hela tiden om att positionera sig mot något, ställa sig vid sidan av och inte delta utan reagera. Det är en kamp mot konformism, antar jag. Bara att applådera. Kasta ut gammal skåpmat, gör det. Någon måste. Den postmoderna motståndsrörelsen: Var inte slav under kontexten! Bråka med kontexten!
Men vips har man nya förhållningsregler. En ny kontext, om än självförvållad, att förhålla sig till och i sinom tid sabba sönder. Det är självmedvetet så det förslår och postmodernt så det knakar i fogarna. Man går omkring som en pastisch. Visst, skojigt och rätt snyggt emellanåt. Men är det inte bara en ringdans?
Det är förstås en konsekvens av en socialt präglad reflexivitet. Med just mode blir denna reflexivitet allra tydligast (men även med film, musik och samtal i största allmänhet) genom att man definierar sig själv genom hur man presenterar sig själv och då krävs det följaktligen idogt arbete framför spegeln.
Den engelske sociologen Anthony Giddens i Modernitet och självidentitet:
Självets reflexiva projekt, som består i att upprätthålla sammanhängande men ständigt reviderade biografiska berättelser äger rum i en kontext av många valmöjligheter, som filtreras genom abstrakta system. I det moderna sociala livet får livsstil en avgörande betydelse.Fast jag gillar också att dansa. Men det kan bli jobbigt att ta omständliga omvägar till dansgolvet ibland. Frågan är vad man kan göra istället. Uppror? Och om inte mot kontexten, så mot vad?
posted by Jacob at 12:49 em
1 Comments:
Kläderna tar tag i vårt innersta och vill så gärna visa vad vi tror att vi är, men tyvärr så har vårt ego fått en knäck och om vi så gärna vill klä oss si eller så så sviker modet oss och vi blir en Svensson. Visst kan vi då och då falla ur ramen och våga vara den vi vill vara eller tror att vi är. Nu talar jag inte om transisar eller dylika underbara människor utan enbart om oss "vanliga" som vill tro att vi kan vara någon annan genom att klä oss annorlunda.
Skicka en kommentar
<< Home