Att tradera eller inte tradera

Jag är en ivrig traditionsskeptiker, på sätt och vis. Jag firar jul och midsommar som en god förkristen, visst, men begriper mig inte på äktenskapet, religioner och alla hjärtans dag, och så vidare. Det har säkert en del med min upplysthet att göra. Det är väl inte mitt kall, direkt, men ibland blir jag agitatorisk, det medger jag. Nå, det kunde varit värre.
Men nu när allt går så snabbt (?) är det många som efterfrågar traditioner, exempelvis i form av stadigvarande värderingar. Så brukar det låta. Andra är på jakt efter en klassicism (inte att förväxla med klassicism); hence alla trendiga rockar ute på stan, hence gnägget om finkultur. Okej.
Häromdagen fick jag en oväntad komplimang, tror jag, när någon sa att jag var precis som Peter Englund. Det stämmer förstås inte, men jag blev lite upprymd av jämförelsen. För det hade kanske varit trevligt. Han är så förnuftig och så avundsvärt spränglärd. Han är ju också historiker med perspektiv och han är med i ärevördigt kungliga svenska akademin. Därför kan han inte gärna vara helt och hållet så traditionsskeptisk som jag utger mig för att vara heller. Så här säger han om mig och min bristande pietet, och det är bra:

Att leva traditionslöst är att underblåsa illusionen om att du är världens mitt, att världen förändras med dig och för dig, motståndslöst. Traditioner påminner oss om att detta inte är sant. Och ytterst påminner de oss om döden, även de som inte handlar om döden. För traditionen säger att världen förblir medan du förändras, medan du drar vidare, efter det att du gått bort.