Nietzsche, Tobias Fünke och The Radio Dept.

I. Läser att Nietzsche som ung identifierade sig med huvudpersonen i Adalbert Stifters stora roman Der Nachsommer, en viss Heinrich som var präglad av en sådan sedlig renhet att han inte kunde tänka sig att bada utan baddräkt trots att ingen annan fanns i närheten. Det passade sig helt enkelt inte för honom att se sig själv naken.
Tänker osökt på Tobias Fünke i Arrested Development, också han en never-nude, ständigt iförd sina avklippta jeansshorts. Samma djuprotade prydhet och instinktiva avståndstagande från allt vad sexualitet heter. Men förstås missförstådd av sin omgivning.
Man riktigt hör historiens vingslag!

II. På framsidan av The Radio Dept:s nya ep, "The worst taste in music", syns en ganska typisk brittisk gata med allt vad det innebär av vänstertrafik, vita skåpbilar och tegelfasader. En korthårig typ, såklart iklädd adidasjacka, vänder sig bort.
Eftersom jag tack vare den filtrerade rösten knappast lyckas urskilja något av texten är väl omslaget min enda ledtråd. Vadå den sämsta musiksmaken? Är motivet sinnebilden för dålig smak, dålig musik? Lite tråkigt, deppigt och svartvitt sådär, bandets namn i rosa som bryter av.
Någon bjärt kontrast blir det nu inte av musiken som inte är särskilt fluffig utan ganska vemodigt gråkall. Flow flux clans version är roligare och mer ombytlig. Differnet är traditionsenligt aparta och deras remix artar sig riktigt ordentligt mot slutet. Bonusspåret, "What you sell", börjar med en midisynt som för några år sedan nog hade betraktats som the worst taste in music, möjligen gulligt chosefri, men nu bara är helt charmerande, liksom återstoden av låten. Bäst.