Undergrön

Vanity Fairs majnummer är en hejdundrande grönpolitisk sak och omslaget kröns av bland andra George Clooney, med något som liknar en knuten näve, och Julia Roberts i rollen som Moder Jord. Det bryter av mot de senaste numrens vi-öppnar-upp-oss-i-våra-underkläder (Lindsay Lohan och Terri Hatcher) och naket, alltför naket (Hollywoodnumret).
Kampanj- och/eller ansvarstagande journalistik med miljön i fokus alltså. I orkanen Katrinas kölvatten är det väl också passande att på allvar bereda plats för debatt om global uppvärmning och framtidens (amerikanska) riskzoner. Al Gore får inleda med att skriva om sin hjärtefråga. Han disponerar texten med hjälp av kinesiska tecken (!) och citerar Bibeln och gamla presidenter. Ett välmenande brandtal.
Men Vanity Fair är ändå en märklig tidning. Efter en mängd porträtt av miljö- och klimatfrågornas förkämpar, med, för att vara Vanity Fair, ovanligt påklädda kvinnor, ligger helt plötsligt Keri Russell (från tv-serien Felicity) spritt språngande på en soffa. Tvära kast. Rubriken, ”Hot couch potato”, följs sen av en kort text om hennes hår och medverkan i nya Mission Impossible-filmen. Man undrar lite försynt var alla nakna män håller hus. Även om de som sitter framför skrivmaskinerna mestadels är gubbar utgör ju ändå kvinnor tidningens huvudsakliga målgrupp, av annonserna att döma.
Jag vet inte riktigt om Vanity Fairs miljönummer är vågat, men ambitionen är väl inget att raljera över kanske. Bättre sent än aldrig och alltid något. Men kan kanske tycka att 2 ½ artiklar, exklusive de otaliga porträtten, är lite tunt dock.