Istället för Raymond Williams

-Peter Bradshaw inte imponerad av von Triers Direktören för det hele (inte jag heller).

-Kamferdroppar om Filmrutan (och flm).

-Det här var bra. Eventuellt det här också, på något sätt, kanske.

-Natalia Kazmierska erbjuder "historien bakom" Bang-konflikten. Men jag förstår ändå inte, jag menar kan det inte vara så enkelt bara att styrelsen faktiskt är bekymrade över den sjunkande upplagan och att det inte bara är ett offentligt alibi i en källarmaktkamp?

-Ibland när vi har lågt blodsocker på flm-redaktionen spelar vi Filmbatalj, ett slags magiskt kortspel för cineaster i åldrarna 9-14 år. Det går ut på att förödmjuka den andres filmsmak med olika tillhyggen, och somliga filmkritiker utgör mäktiga allianser medan andra recensenter kanske inte direkt motsvarar trumf på hand. När jag häromdagen förklarade att No country for old men var en "stor filmupplevelse" möttes jag av kall tystnad. En stumhet som gjorde gällande att någon som gillar något som gjorts av någon som gjort The Big Lebowski förtjänar förakt. Men idag, när jag ser att Maaret Koskinen ger No country for old men högsta betyg, fylls jag av tillförsikt. Koskinen motsvarar, som ni kanske förstår, tja, "The Queen of Sheba's Pearls" i Filmbatalj.

Two things on my mind

• Uppfräschad flm-hemsida, äntligen.
• Morgan Pålsson-filmen: På hockeyspråk kallas det att "ställa ut skridskorna". På filmspråk? Jag vet inte. Anstötligt slött var det i alla fall. Intrigen som åttiotalet glömde (filmen utspelar sig i ett nordafrikanskt land som "ingen hört talas om" - kom igen!) och så tre skämt inalles, som sedan återanvänds in absurdum: "We're from Sweden! You know Abba? Björn Borg?" och senare "We're from Sweden! You know Pippi Långstrump? Björn Borg?" och igen "We're from Sweden! You know allemansrätten? Abba?" Mon dieu.
  

Konsten att sälja en film

"Kongressledamoten Wilson hittas i badet tillsammans med två kokainpåverakde strippor. Hans karriär tycks abrupt ta slut, men Wilson kommer igen." - SF:s bioannons till Charlie Wilson's war, skriven av någon som antingen inte har sett mer än första kvarten av den eller kommit till den säkert rimliga slutsatsen att "kokainpåverkade strippor" är det bästa sättet att sälja in en film om underrättelsepolitiskt rävspel till biopubliken.